Rest in Peace my sweet sweet Kellie 96.06.04 - 09.09.20

Kellie has crossed the rainbow bridge and I miss my sweet girl so badly. Her back and hindquarters were too tired after over 13 years and within a couple of days she had a very hard time getting up and just did not want to move. Kellie left this world in a very dignified way after 13 years of friendship, a sunny day on a blanket outside the vet. She fell asleep almost instantly with comforting and encouraging words whispered in her ears by me and when the time came she calmly crossed the bridge.
I miss her so much, even if she was over 13 years and it was only a matter of time it has with no doubt been the worst day in my entire life. I cannot keep my tears from falling, my best friend is gone, I will never again be able to cuddle up next to her and bury my nose in her coat and seek comfort, I will never again laugh at her wicked sense of humour, I will miss her looking at me knowing exactely what I am thinking just then....she was the sweetest life companion anybody could ever wish for and it is unreal that I will have to continue my life without her!

They say memories are golden well maybe that is true.

I never wanted memories, I only wanted you.

A million times I needed you, a million times I cried.

If love alone could have saved you, you never would have died.

In life I loved you dearly, In death I love you still.

In my heart you hold a place, no one could ever fill.

If tears could build a stairway, and heartache make a lane,

I´d walk the path to heaven, and bring you back again.

I have to tell myself that you are someplace nice waiting for me, that grandma and Susanne are looking after you and that you are young again playing with Dunder, Dilba, Shadow and Bessie. I'll see you on the other side Kellie, where ever that may be - I will love you always my sweet sweet girl!

HAPPY 13th BIRTHDAY KELLIE!!!!

Kellie turned teenager today and I feel very fortunate that she is still around.
The photos were taken earlier today.


A few high-lights:

June 1996 - born in a litter of 8 puppies in Ängelholm at Gerd Cullin's kennel Cornerstones. Mother Kelsmere Linnet (imp UK), father Uveds Gooseberry.

Late 90´s:
- Shares an 80cm bed with me every night, having her own pillow and I get used to falling asleep with my nose burried in curls - very addictive.
- Makes a clear statement that obedience sucks by constantly going on strike doing everything in slow-motion on obedience training and classes. During competitions walking half a metre behind me throwing big chunks of grass in the air. On what was to be our last competition - stepping things up by ignoring me turning right and instead keeps walking straight ahead into the judge´s tent peeking through behind the judge´s legs. I got used to a laughing audience and I guess they missed the entertaining curly as we moved on to tracking.
- Kellie passes the aptitude test in blood tracking. A real talent and we do a lot of tracking after that but no competitions.
- Kellie goes on a panic holiday to the NL and is mated with Caballus Inferno "Sam", which results in 5 healthy liver puppies in July 1999. One bitch is sold to Norway and one to the NL, one dog is sold to the UK - two remain in Sweden.


Beginning of the new millenium:
- Lives la dolce vita as a campus dog for 5 years and is loved and cuddled by everyone.
- Kellie becomes a Swedish Show Champion in 2003 under Guy Spagnolo after changes in regulations which means that hunting rewards are no longer needed.
- Unlocks two doors at my friend´s place and goes Michaela-hunting through the city while my friend and I enjoy a pizza down the street. Manage to survive crossing heavy roads and as I run through the city in my new high heels searching, crying and with the police on my mobile - she finds her spot at the bus-central and sits as if she had been glued to the number 7 (university) sign post watching busses come and go. People start wondering about the funny looking cross-bred that calmly watches the world go by and won't move and call the police. It was all over in less than two hours but that was the last time I ever questioned her intelligence unlocking two doors and also as observations later unveiled that she had made it through the city running to places we have been together not finding me and then opting for the central bus station - going through areas we have never been before getting there.

2006

- Is second best veteran at the show at the curly special in Mölle. The oldest dog entered and with striking critics.

2007

- Kellie is rushed to the vet, miles away, in the middle of the night with gastric torsion and survives the operation at the age of 11.

2008

- Kellie gets a great grandchild to raise, Anatnaq Dark Hawk "Folke".

HAPPY BIRTHDAY SWEETIE!

Preparing for the stage part 1. - Practising with disturbance

Kellie is a "bisquit whore" ( a title my dear boyfriend came up with as she´ll do anything for a treat) which also means she is very keen on being a part of the training and taking Folkes rewards. She usually comes along and I throw out a couple of hand fulls of treats on the grass and she spends her time sniffing and eating. She actually pulls to get to the lawn where we usually practise - so she thinks it's great fun.
Folke and I then practise around her - which means Folke has to roll around on treats that he is not allowed to focus on - and hasn't done this far - and he also gets a rowdy element to practise not focusing on. It's only Kellie but it's a good start, we'll have to step it up a notch and begin practising at the dog club sometime soon.

Kellie likes showing off her tricks as well, since she is more or less deaf (still being able to sort out words like food and candy though) and probably half blind it's not all that easy to communicate tricks with her but she is pretty good at the sign language.

Julfirande / X-mas celebrations

Folkes första jul som en Backman, och Kellies 12e.

Julen föregicks av en hel del julstök - Folke medverkade som provsmakare av varenda smet, deg (inte jästdegarna av uppenbara skäl), knäck- och fudgesmet och höll mig även troget sällskap under diskning och undanplockning. Kellie var inte fullt lika engagerad utan sussade sött i biabädden i vardagsrummet - troligtvis för att hon, efter 12 år, är väl medveten om den strikt tillämpade rättviseprincipen som råder. Folke gjorde grovjobbet i köket och Kellie fick utdelning utan att behöva lyfta en klo. Smart gammal dam!

Folke´s first X-mas as a Backman, and Kellie´s 12th.

X-mas was preceded by a great deal of x-mas preparations - Folke participated as a sampler of every batter, dough (not yeast ones for obvious reasons) and fudge goo and he also kept me company when cleaning up. Kellie was not all that involved and snored away on her bed in the livingroom - probably because she is well aware of the strictly applied "fairness down to the last detail" which meant that Folke did the heavy job in the kitchen and she could harvest without any effort.

Fudge is yummi!

Julen firades på Julafton hos mina föräldrar på landet - med 4 kryllisar blev det mycket, mycket bus. På Juldagen firade vi jul hos Pärs familj i stan. Så grymt skönt med ledighet och att få så mycket dagsljus - att kunna gå med hundarna lösa i skog och mark även en vardag - lyx!

X-mas Eve was celebrated on the countryside at my parent´s place . X-mas day was spent with Pär's family in the city where we celebrated X-mas once more. Luxury to get two X-mases.
It's nice to have some time off and to get so much daylight - being able to spend time with the dogs in the forest on a weekday, having them running loose.

Hundarna fick paket i vanlig ordning, Folke fick en megalatexgris som grymtar och Kellie fick ett pipmjukisdjur - båda fick även levergodis.
The dogs got x-mas parcels as usual. Folke got a mega latex pig that grunts and Kellie got a squeeky soft toy - and both got plenty of dog treats.

In front of the X-mas tree


Waiting for X-mas gifts

Folke opening one of his X-mas gifts.

Kellie with one of her gifts.

Jag fick massor av kläder, skor m.m, de julklappar som var mer åt det hundiga hållet var dock en avbitartång att ha i bilen (så jag kan klippa upp hundburen om vi råkar ut för en olycka - en tanke som bekymrat mig en tid) och boken "Retrievern som apportör". Fick även en alldeles egen cykel! En snygg monark damcykel, med tillhörande springer att montera på. Längtar efter att få ge mig ut på den första cykelturen med Folke.

I got plenty of clothes, shoes etc, the gifts that were more "doggy" though were a pair of cutting pliers to have in my car (the thought of not getting the dogs out in case of an accident has haunted me lately so this was a perfect gift) and a book about retrieving. I also got my very own bicycle! A black posh Monark. I also got a "springer" and I am really looking forward to taking Folke out for a run next to the bicycle.

Var ute och tränade Folke idag, körde enbart markeringar. Fortfarande dryg tonåring men det funkar ändå hyfsat och det var riktigt roligt. Kellie har fått nya smärtstillande och var ung på nytt och skuttade runt i skogen. Folke slarvade på en markering och vips kom Kellie skuttande och rofade åt sig dummyn - Folke tyckte det var för jäkligt. Jag vet inte om det var ren inbillning men jag tyckte han skärpte till sig efter det.

Margareta och jag har satt upp ett mål - hon ska lära Pintje en konst i veckan och jag ska lära Folke en. En konst i veckan kan ev. vara hybris men försöka går ju. Har försökt lära Folke att vinka några gånger, Kellie började vifta med tassen efter ca. 10 sekunder....Folke är väldigt mycket mer tålmodigt än så och hitedags har jag inte lyckats få honom frustrerad nog att ta till tassen.

Folke going crazy trying to get rid of his x-mas ribbon.

Hos Daghusse / At daycare

En presentation av daghusse Timothy, en universitetsstudent som stillar mitt samvete genom att roa Folke och Kellie när jag jobbar på dagarna (och ibland även på kvällarna när jag jobbar över) .
A presentation of my babysitter Timothy, a university student who silences my guilty conscience by entertaining Folke and Kellie while I am at work.

"Eeeeh jag hör inte vad du säger men du ser grymt rolig ut",

det krävs talang och fantasi för att roa en döv 12+:are.

"Eeeeeh...I don't hear a word of what you´re saying but you

look hilarious", it takes talent and a great deal of fantasy to

entertain a deaf +12 year-old.

Killerinstinct

Goooooos /Cuuuddles

Simförbud suger/ Also in English

Sista doppet i Helgasjön innan Folkes Scalibor (fästinghalsband) åkte på så nu är det badförbud i en vecka vilket Folke givetvis tycker suger (Kellie kan inte ha scalibor än pga hot spots) .

Passivitetsträning

Jag får även leta nya kvällsrundor då de vi har gått så här långt alla innefattat sjö och bad. Gå kopplad med honom vid vattnet anser jag vara rent djurplågeri (smärre överdrift men snudd på sanning).
Var ute och tränade i helgen – jag kan gå all världens, kasta dummy, gå tillbaka och säga apport till Folke och han är klockren….om någon annan kastar dummyn blir det hela så mycket mer komplicerat, så nu letar jag efter någon som är intresserad av att stå och kasta dummies och som inte känner sig fånig av att låta som en skadeskjuten anka OCH som har en stamina som räcker längre än 3-4 kast. Ingen nämnd ingen förolämpad! Intresseanmälningar går bra att lämna i bloggen.

Kellie - still going strong

Took Folke and Kellie out to Lake Helga for a last swim before the Scalibor-collar (anti tick collar) went on – so no swimming or playing in the water for about a week, which sucks if you ask Folke (Kellie can't have one yet due to her hot spots). I’ve also had to find new places to exercise Folke as all of our evening walks have included at least one lake – and walking him on a leash next to water is pure animal abuse (okay, slight exaggeration but pretty close to the truth).
Went out retrieving training last weekend – I can leave Folke on a "stay" and walk for forever, throw the dummy and go back to Folke and send him out and he does it just like that. However, if someone else throws the dummy things become so much more complicated even if that person is not very far away. So now I’m looking for someone who would find it exciting to throw dummies and who doesn’t feel silly when sounding like a shot wounded duck AND with a stamina lasting longer than 3-4 throws. Nobody mentioned, no offence taken!

20080407 Dynghål & Paranoia

Status på vänster bakben är till och från, ibland syns det nästan inte alls och ibland undrar jag om han ska vrida benet ur led (en smärre överdrift jag erkänner).
Jag är hoppfull - men för säkerhets skull har jag bokat in Folke hos veterinär på torsdag, nånting säger mig att min smärtsamt ärliga (tack syrran - den beskrivningen funkar på fler än mig) veterinär kommer tycka att jag är störtlöjlig och skaka på huvudet - men jag får ta det helt enkelt. Min handlingskraft när Kellie fick magsäcksomvridning sent på kvällen förra sommaren och vi var i bilen på 15 minuter och utanför Kalmar på strax över en timme (och nej vi körde inte ens i närheten av lagligt) räddade troligtvis hennes liv - så den incidenten kan jag leva på länge och den ligger som ett fint litet klipulver i fickan redo att slängas i nacken på den som skrattar lite lite för länge åt min paranoia (känns lite udda att skriva men jag kommer inte på ngt bättre ord) när det gäller vovvarnas hälsa.

Kellie ska också med och få sina eksem kollade – jag har hållit det i schack med zinkpasta men det verkar inte vara någon långsiktig lösning. Jag hoppas även på antiinflammatoriskt och smärtlindring då hon har sackat endel senaste månaden och det minsta man kan begära är att hon ska slippa ha ont. Masserade henne ordentligt ikväll – hon njöt.

Jag har tränat Folke en del på linjeapportering i veckan, till och med dammat av den gamla visselpipan (hur jag nu har lyckats hålla reda på den i 12 år). Han lär sig snabbt och det är fascinerande att iaktta hur hans hjärna jobbar för att klura ut vad det är jag vill att han ska göra. Vi körde ett par gånger ihop och sen tyckte jag att det var slutcurlat så jag satte mig på huk bredvid Folke och viskade ”ser du den, ser du den? spännande” och pekar med hela armen - så snart jag börjar vissla lågt med visselpipan är koncentrationen som bortblåst…jag sitter kvar, småvisslar och pekar hypnotiserat på dummyn 10m bort och får finna mig i att bli subjekt för diverse valpfrustration - han skuttar, drar mig i tofsen, gnager på pipan, sätter tassen på axeln, gnager lite till på pipan, pussas lite – och får inget gensvar whatsoever. Skutt skutt skutt…hm ngt rött i periferin…swwwoooosh …båda ögonen på dummyn…aaah…fullt ös ut och hämtar ”jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!”…jag var så stolt att jag kunde spricka och Folke uppvisade klara tecken på hybris när han kom svassandes tillbaka med sitt hittegods.
Försöker att ignorera när han gör fel och berömma när han gör rätt – vilket är lättare sagt än gjort men den här gången fungerade det och det har bara gått bättre och bättre med apporteringen. Jag vet inte om jag gör rätt men det lär jag få veta när experten har sagt sitt - råd jag gärna tar emot.

Experten säger även att det är bra om han går i det mesta om vi ska köra jakt i framtiden…och det ska ju böjas i tid så nu ”tränar” vi (eller ja, Folke gör som han vill och jag tränar på att inte säga nej) att bada i allsköns skit som inte ser direkt hälsovådligt ut…förutsatt att jag har tid att sanera ett stycke valp när jag kommer hem.