torsdag 31 juli 2008
onsdag 30 juli 2008
8 månader och hans första parningsförfrågan - helgalet! / 8 months and his first stud enquiry - crazy!
Tillbringat nära en vecka på landet och sedan 3 dagar på Österlen. Har lite bilder och lite jag ska skriva om det men jag kan inte hålla mig till den kronologiska ordningen då jag inte kan hålla mig utan måste berätta om Folkes första parningsförfrågan bums.
I måndags var jag, Margareta, Pär och Folke i Simrishamn, strosade längs gatorna, kikade i affärer och avslutade det hela med en glass i hamnen. När vi var klara gick jag till en soptunna med Folke i ena handen och glasskräpet i den andra, när jag vänder mig om för att gå mot bilen har en fin dam i 50-årsåldern med en collieblandning dykt upp precis bakom och frågar:
”Får de hälsa?”
Jag är inte superförtjust i påflugna människor som prompt tycker att alla hundar bara måste hälsa på varandra för att leva ett rikt och lyckligt liv - men eftersom hon släppt fram sin hund och Folke tyckte det var superkul kom jag mig inte för att säga nej utan sa:
”eeeeh…ja???….han e valp och inte så fin i kanten än men det går väl bra”
”Vad fin han är, vad är det för något?”
”Det är en Curly Coated Retriever”
Överförtjust ”Jaaahaaaaa….så det är inte en nerrakad pudel? Haha”
”Nej…”
Vid det här laget tyckte jag att Folke var lite väl burdus och vad jag tolkade som valpig – helt galen – så jag började dra honom mot mig med en lätt ursäktande min.
”Ja hon höglöper förstår du så jag letar efter en lämplig kavaljer – är det mycket jakt i honom?”
Meeen va faaaaaa….hann jag tänka….Folke valpig – yeah right!….han hade just lärt sig allt om blommor och bin alldeles på egen hand…jag har aldrig hört talas om ngt liknande…lite utav en chock att hon ville att min 8 månaders valp skulle sätta på hennes collieblandning i hamnen enbart med hans utseende som referens (och på samma gång lära en drös med glassätande, semestrande småbarn hur bebisar blir till - på första parkett!) Hon blarrade på några ord till och tittade beundrande på Folke när jag bara snoppade av med:
”Jag sysslar bara med renrasigt” vände på klacken och gick….inte fullt så graciöst och stolt som jag tänkt mig utan snarare med stor möda och väldigt mycket böjd framåt då Folke inte alls var pigg på att lämna sin första förälskelse.
Margareta – som tyckte det var pinsamt och lämnat scenen redan när hon frågade om de fick hälsa - och jag ältade det hela i bilen och skrattade och förundrades och sa ”ja herregud” säkert vartannat ord. Pär tyckte också det hela var rätt roligt …men sög på den bästa karamellen i säkert en kvart innan han sa:
”Ja hon gick förbi och vände sig sedan om och kollade på Folke länge när jag satt utanför den där affären ni var inne i och hon hade en man med sig då”-
”VA??? Vad säger du??? Och den har du suttit och hållit på?!!!!!”
”Ja fast då hade hon ju ingen hund med sig…”
Margareta och jag kreverade av skratt, kärringen (utbyt från dam till kärring då Folke var helt olidlig när han såg andra tikar resten av Österlenvistelsen) hade alltså spanat in Folke, valt ut honom som ”kavaljer” (som hon så fint kallade det), sprungit hem och hämtat sin tik och sedan letat rätt på oss. Sanslöst!!!!!
Så här i efterhand ångrar jag ju lite att jag inte spelade med och frågade mer om tiken "Vad är det hos din tik som gör att du anser att hon ska gå i avel?", "Vad har hon för HD/AD statistik, är hon ögonlyst?" eller ”Javisst, 3000 i språngavgift och sedan 2000kr per valp – fin hund det här vettu - eller så kan vi säga 15.000 här och nu”.
Sedan väntar man sig inte - fördomsfull som man är - att en välklädd överklassdam i medelåldern ska ragga "kavaljerer" till sin tik på det sättet, föda upp blandraser och inte vilja veta något om hanhunden (för valparna blir nog söta ändå eller vad???). Kan ärligt säga att jag har svårt att ens se henne framför mig plockandes upp hundbajs eller städa efter valpar.
I’ve spent almost a week on the countryside and then 3 days in eastern Scania. I have some photos and some stories to tell but I just have to write about a very peculiar incident that took place a couple of days ago.
Margareta, Pär, Folke and I spent the afternoon in Simrishamn, strolling along the streets, having a look in a few shops and then ending the visit with an icecream in the harbour.
As we left I walked up to a bin with Folke in one hand and the trash in the other, after I had thrown away the trash I turned around and this middle aged woman with a collie cross had appeared from nowhere and asked:
“Can they say hallo?”
I’m not overly fond of people who think that dogs always have to sniff eachother to live a good life and stay happy but since she had let her dog up to Folke and he seemed to think it was super I just went along with it and said:
“Eeeeh…..well yes???…he is still a puppy and is not yet all that gentle but sure it’s okay”
“He looks really nice, what kind is it?”
“It’s a Curly Coated Retriever”
Delighted “Ooooohhhh, so it’s not a shaved poodle? Haha!”
”No
At this point Folke had become a little to eager and rough – which I thought was just puppy play gone wild - so I began pulling him away with a slightly forgiving expression in my face.
“Oh yes she is in season ready to be mated and I am looking for a suitable male partner – is there a lot of hunting in him?”
Buuut what the craaaap…..Folke being puppy-playful, yeah right!…he had just learnt all about birds and bees all on his own.
I’ve never heard about anything like this….I was in slight shock realising that she wanted my 8 month old puppy to mate her collie mix right there – no questions asked only his looks as reference (giving a whole bunch of holidaying kids eating icecream a lesson on how babies are made, front row!). She went on blabbering and admiring Folke for half a minute or so before my mind was back in reality and I cut her off with
“I’m only involved with pure breds” turned my back and walked away….not as dignified as I had hoped – rather with a great effort and very much leaning forward as Folke was not at all co-operative when it came to leaving his newly found first love.
Margareta – who thought it was awkward and left the stage when she heard the lady asking if the dogs could say hallo – and I dwelled on the whole thing in the car, laughing and giggeling, and I think every second word was “my gosh!”. Pär also found it amusing and after about 15 minutes or so he added a whole new twist to the story:
“Yes, she went past Folke and I when we sat outside that store you went in to, she turned around and looked at him for a while, she had a man with her then”
“WHAT????? What are you saying?? And you’ve held that information from us for this long?!!!”
“Yes…but she didn’t have her dog with her then…”
Margareta and I killed ourselves laughing, she had got her eyes on Folke, chosen him as a “male partner” (as she so nicely put it), gone home to get her bitch and then gone looking for us. Unbelievable!
Looking back I should have played along for a while asking:
“ What does your bitch have that makes her suitable for breeding”
“What is her HD/AD ratings, what is her eye-status?”
or perhaps:
“Yeah sure – 3000SEK as an initial stud-fee and then 2000SEK for each puppy – this is a nice dog you know – or we can just say 15 000 here and now” Just to see her reaction.
You don’t expect – prejudiced as I am – that a well-dressed middleaged upper-class lady goes around chasing “male partners” to her bitch like that, nor do you expect her to breed crossbreds and not being interested in much more than the looks. Honestly – I cannot even picture her poo-poo scooping or cleaning up after puppies.
I måndags var jag, Margareta, Pär och Folke i Simrishamn, strosade längs gatorna, kikade i affärer och avslutade det hela med en glass i hamnen. När vi var klara gick jag till en soptunna med Folke i ena handen och glasskräpet i den andra, när jag vänder mig om för att gå mot bilen har en fin dam i 50-årsåldern med en collieblandning dykt upp precis bakom och frågar:
”Får de hälsa?”
Jag är inte superförtjust i påflugna människor som prompt tycker att alla hundar bara måste hälsa på varandra för att leva ett rikt och lyckligt liv - men eftersom hon släppt fram sin hund och Folke tyckte det var superkul kom jag mig inte för att säga nej utan sa:
”eeeeh…ja???….han e valp och inte så fin i kanten än men det går väl bra”
”Vad fin han är, vad är det för något?”
”Det är en Curly Coated Retriever”
Överförtjust ”Jaaahaaaaa….så det är inte en nerrakad pudel? Haha”
”Nej…”
Vid det här laget tyckte jag att Folke var lite väl burdus och vad jag tolkade som valpig – helt galen – så jag började dra honom mot mig med en lätt ursäktande min.
”Ja hon höglöper förstår du så jag letar efter en lämplig kavaljer – är det mycket jakt i honom?”
Meeen va faaaaaa….hann jag tänka….Folke valpig – yeah right!….han hade just lärt sig allt om blommor och bin alldeles på egen hand…jag har aldrig hört talas om ngt liknande…lite utav en chock att hon ville att min 8 månaders valp skulle sätta på hennes collieblandning i hamnen enbart med hans utseende som referens (och på samma gång lära en drös med glassätande, semestrande småbarn hur bebisar blir till - på första parkett!) Hon blarrade på några ord till och tittade beundrande på Folke när jag bara snoppade av med:
”Jag sysslar bara med renrasigt” vände på klacken och gick….inte fullt så graciöst och stolt som jag tänkt mig utan snarare med stor möda och väldigt mycket böjd framåt då Folke inte alls var pigg på att lämna sin första förälskelse.
Margareta – som tyckte det var pinsamt och lämnat scenen redan när hon frågade om de fick hälsa - och jag ältade det hela i bilen och skrattade och förundrades och sa ”ja herregud” säkert vartannat ord. Pär tyckte också det hela var rätt roligt …men sög på den bästa karamellen i säkert en kvart innan han sa:
”Ja hon gick förbi och vände sig sedan om och kollade på Folke länge när jag satt utanför den där affären ni var inne i och hon hade en man med sig då”-
”VA??? Vad säger du??? Och den har du suttit och hållit på?!!!!!”
”Ja fast då hade hon ju ingen hund med sig…”
Margareta och jag kreverade av skratt, kärringen (utbyt från dam till kärring då Folke var helt olidlig när han såg andra tikar resten av Österlenvistelsen) hade alltså spanat in Folke, valt ut honom som ”kavaljer” (som hon så fint kallade det), sprungit hem och hämtat sin tik och sedan letat rätt på oss. Sanslöst!!!!!
Så här i efterhand ångrar jag ju lite att jag inte spelade med och frågade mer om tiken "Vad är det hos din tik som gör att du anser att hon ska gå i avel?", "Vad har hon för HD/AD statistik, är hon ögonlyst?" eller ”Javisst, 3000 i språngavgift och sedan 2000kr per valp – fin hund det här vettu - eller så kan vi säga 15.000 här och nu”.
Sedan väntar man sig inte - fördomsfull som man är - att en välklädd överklassdam i medelåldern ska ragga "kavaljerer" till sin tik på det sättet, föda upp blandraser och inte vilja veta något om hanhunden (för valparna blir nog söta ändå eller vad???). Kan ärligt säga att jag har svårt att ens se henne framför mig plockandes upp hundbajs eller städa efter valpar.
I’ve spent almost a week on the countryside and then 3 days in eastern Scania. I have some photos and some stories to tell but I just have to write about a very peculiar incident that took place a couple of days ago.
Margareta, Pär, Folke and I spent the afternoon in Simrishamn, strolling along the streets, having a look in a few shops and then ending the visit with an icecream in the harbour.
As we left I walked up to a bin with Folke in one hand and the trash in the other, after I had thrown away the trash I turned around and this middle aged woman with a collie cross had appeared from nowhere and asked:
“Can they say hallo?”
I’m not overly fond of people who think that dogs always have to sniff eachother to live a good life and stay happy but since she had let her dog up to Folke and he seemed to think it was super I just went along with it and said:
“Eeeeh…..well yes???…he is still a puppy and is not yet all that gentle but sure it’s okay”
“He looks really nice, what kind is it?”
“It’s a Curly Coated Retriever”
Delighted “Ooooohhhh, so it’s not a shaved poodle? Haha!”
”No
At this point Folke had become a little to eager and rough – which I thought was just puppy play gone wild - so I began pulling him away with a slightly forgiving expression in my face.
“Oh yes she is in season ready to be mated and I am looking for a suitable male partner – is there a lot of hunting in him?”
Buuut what the craaaap…..Folke being puppy-playful, yeah right!…he had just learnt all about birds and bees all on his own.
I’ve never heard about anything like this….I was in slight shock realising that she wanted my 8 month old puppy to mate her collie mix right there – no questions asked only his looks as reference (giving a whole bunch of holidaying kids eating icecream a lesson on how babies are made, front row!). She went on blabbering and admiring Folke for half a minute or so before my mind was back in reality and I cut her off with
“I’m only involved with pure breds” turned my back and walked away….not as dignified as I had hoped – rather with a great effort and very much leaning forward as Folke was not at all co-operative when it came to leaving his newly found first love.
Margareta – who thought it was awkward and left the stage when she heard the lady asking if the dogs could say hallo – and I dwelled on the whole thing in the car, laughing and giggeling, and I think every second word was “my gosh!”. Pär also found it amusing and after about 15 minutes or so he added a whole new twist to the story:
“Yes, she went past Folke and I when we sat outside that store you went in to, she turned around and looked at him for a while, she had a man with her then”
“WHAT????? What are you saying?? And you’ve held that information from us for this long?!!!”
“Yes…but she didn’t have her dog with her then…”
Margareta and I killed ourselves laughing, she had got her eyes on Folke, chosen him as a “male partner” (as she so nicely put it), gone home to get her bitch and then gone looking for us. Unbelievable!
Looking back I should have played along for a while asking:
“ What does your bitch have that makes her suitable for breeding”
“What is her HD/AD ratings, what is her eye-status?”
or perhaps:
“Yeah sure – 3000SEK as an initial stud-fee and then 2000SEK for each puppy – this is a nice dog you know – or we can just say 15 000 here and now” Just to see her reaction.
You don’t expect – prejudiced as I am – that a well-dressed middleaged upper-class lady goes around chasing “male partners” to her bitch like that, nor do you expect her to breed crossbreds and not being interested in much more than the looks. Honestly – I cannot even picture her poo-poo scooping or cleaning up after puppies.
söndag 13 juli 2008
Sommarkvällsdopp / Summernight swim
Lite bilder från kvällsrundan med Folke och Caesar (Cornerstones Working Man) ikväll. Rundan började med ett gyttjebad med Folke i täten (än en gång - Folke tackar dig djupt Ulle!) och därför fick vi planera om och istället för att gå en långrunda gick vi till ett annat ställe så hundarna fick simma av sig dyngan.
Some pictures from tonights evening walk with Folke and Caesar. The walk began with a mudbath led by Folke, which meant we had to rethink our walk and opt for the lake where the dogs could swim off the mud.
Caesar
Best buddies
lördag 12 juli 2008
Show Result – Tvååker 12/7 2008/ Also in English
Boss (Cornerstones Perfect Lover) på väg mot championat /Boss running for his titleIdag var vi på en väääldigt speciell utställning på många vis. Boss matte fick en elektrisk stöt igårkväll som var så kraftig så huvudsäkringen i huset gick och tillbringade därför några timmar på observation på akuten. Istället följde min sambo med - vilket var trevligt - och avslutade dagen med att stiga i en hundbajs och fick bajs på skor och även byxor, med tanke på att han inte är en hundmänniska behöver jag kanske inte vidareutveckla reaktionen. Just nu är det relativt höga odds på att han överhudvudtaget sätter sin fot på en utställning igen- om nu nån vill betta pengar på det.
I alla fall - Boss tog sitt sista cert och blev CHAMPION!!!!!! Weeeeeh!!! Passade inte nämnvärt i ringen så klart godkänt.
Folke blev BIR-valp, blev även förhandsgranskad i uppsamlingsringen (vilket långt ifrån alla blev) men inte utplockad i stora ringen.
Så till vår kära fossila amerikanska domare Jane Kay – bedömningen var allt annat än logisk, och definitivt inte acceptabel, man kan väl säga som så att av de en gång röda äpplena i trädet återstod bara fallfrukt, jag har sett klarare demenspatienter på det äldreboende jag sommarjobbade på som tonåring.
Jag gick in med Folke, sprang i en cirkel och fram och tillbaka, hon gick igenom honom som hastigast, jag ställde upp framför bordet i 5sek. sedan var det klart. Spontan tanke var att ”ojdå det var mig en snabb domare”. Tikvalpen gick på två röda och då den inte fick något HP var Folke vips BIR-valp.
Flås bort och hämta Boss från Pär och lämna över Folke, tillbaka in i öppenklass. Ett varv ihop med den andra hanen, ställde upp och domaren kollar bett och päls, springa fram och tillbaka.
I alla fall - Boss tog sitt sista cert och blev CHAMPION!!!!!! Weeeeeh!!! Passade inte nämnvärt i ringen så klart godkänt.
Folke blev BIR-valp, blev även förhandsgranskad i uppsamlingsringen (vilket långt ifrån alla blev) men inte utplockad i stora ringen.
Så till vår kära fossila amerikanska domare Jane Kay – bedömningen var allt annat än logisk, och definitivt inte acceptabel, man kan väl säga som så att av de en gång röda äpplena i trädet återstod bara fallfrukt, jag har sett klarare demenspatienter på det äldreboende jag sommarjobbade på som tonåring.
Jag gick in med Folke, sprang i en cirkel och fram och tillbaka, hon gick igenom honom som hastigast, jag ställde upp framför bordet i 5sek. sedan var det klart. Spontan tanke var att ”ojdå det var mig en snabb domare”. Tikvalpen gick på två röda och då den inte fick något HP var Folke vips BIR-valp.
Flås bort och hämta Boss från Pär och lämna över Folke, tillbaka in i öppenklass. Ett varv ihop med den andra hanen, ställde upp och domaren kollar bett och päls, springa fram och tillbaka.
Sedan ställde vi upp hundarna efter varandra igen varpå domaren säger ”One moment”…går in i tältet och rotar i sin väska länge och väl….plockar lite….gräver lite mer…jag tror hon målade på lite läppstift…jag och Marita står som två frågetecken och undrar vad sjutton hon pysslar med – jag trodde hon skulle komma ut med en mätsticka…men näedå ….efter ett tag traskar hon ut till oss, kikar på hundarna i förbigående och in i tältet igen… hör hur det diskuteras länge om storlek…
Seriös diskussion gällande huruvida domaren glömt oss
Seriously considering whether the judge has forgotten about us.
Marita och jag står fortfarande kvar och undrar när den individuella kvalitetsbedömningen ska börja när ringsekreteraren kommer ut med ett blått band till Marita – domaren tyckte han var för stor….jag står kvar med Boss….diskussion i tältet där ringsekreteraren förklarar och frågar vad hon ska ge och vad det innebär…ska han få certet? ”He is not that old is he” ”This is open class”…varpå jag inflikar ”He is 4.5 years old”…domaren rycker på axlarna ”Ah why not!” – verkligen för en sådan domare man vill få ett championat på hunden.
Nästa fina överraskning var när vi fick kritikerna, inte en curlyägare som var glad kan jag säga. Eftersom vi var sist i ringen kunde jag fråga ringsekreteraren om hon gjort likadant med mopsarna och de tibetanska spaniels hon dömt tidigare under dagen eller om det bara var curlyna hon inte tyckt om. Ringsekreteraren sa med en suck att vi skulle vara glada att vi fick kritiker överhuvudtaget, dagen innan hade hon vägrat skriva kritiker och det hade varit rabalder då med – ringsekreteraren hade inte varit med om dess like under sina år som ringsekreterare. En hund som blev champion hade fått följande två ord på sin kritik ”bad feet” – det var allt! (obs obekräftad källa men med tanke på våra kritiker inget orimligt).
Kritiken ser ni nedan – troligtvis skriven domarens hotellrum kvällen innan och utdelad på måfå:
Boss:
Decent size, decent coat, decent moving
Folke:
Promising puppy, good coat, decent moving
*sniffsniff* det är nåt speciellt med att komma hem från hundutställningar ändå - DOFTEN AV MAMMA SCAN FISAR!!!!!! gaaaah.....vidrigt!!!
Folke (Anatnaq Dark Hawk) i stora ringen / Folke in the finalsToday was a very special show in many ways. Boss´ owner got an electric shock last night which made the power go off in the entire house and therefore spent a few hours at the emergency ward for observation. Instead I got my boyfriend to come with me which was nice – he ended the day by trotting in dog poo and got it on his shoes and somehow also on his pants, considering the fact that he is not a very doggy person I don’t think I need to illustrate his reaction any further. At the moment the odds of him ever setting his foot at a showground ever again is quite high – incase someone should be interested in betting some money on that.
Anyways - Boss won the challenge and got his show champion title!!! Weeeeh!!!!
Folke became BOB-puppy, he was also looked at in pre-judging but wasn’t pulled out in the finals.
So, now to our fossile, American judge Jane Kay – the judging didn’t make much sense and was definitely not acceptable. I guess I can put it like this – all that remained of the once so red apples in the tree were just windfalls.
I went in with Folke in puppy class, ran in a circle and then back and forth, she went through him quickly, Istacked him in front of the table for 5sec. and then it was over. My spontaneous thought then was “wow, that was a quick judge”. The bitch puppy judging passed by in 3 sec. And as she didn’t get a HP Folke was BOB-puppy all of a sudden.
Went in with Boss, ran in a circle together with the other open class dog, we stacked them and the judge checked bite and coat, ran back and forth once each after which the judge said “one moment please”…she then went in to the judging tent and began digging in her handbag, digging and digging and digging….took quite some time…I think she put on some lipstick but couldn’t quite see….Marita and I stood there like two question marks with our dogs stacked wondering what the bloody cow she was doing…I thought she might come out with a measuring stick as the size between our two dogs differed quite a deal…but no….eventually she came out took a glance at our dogs and then went back in to the tent…I heard bits and pieces of a discussion about the size…Marita and I still standing wondering when the individual judging will begin…then the steward walk up with a blue ribbon and gives it to Marita – the judge thought he was too big….I remain in the ring with Boss stacked…further discussions in the tent where the steward explains what she can give him and what it means (curly was her final breed after two days of judging) …”Do you want to give him the challenge?” … ”He is not all that old is he?” “This is open class.” …I then say to the judge ”He is 4,5 years old”…the judge shrug her shoulders and said “Yeah why not” – really the kind of judge you want to win your title under.
BIR och BIM / BOB and BOSThe next surprise was the written critics, not a happy curly owner in sight I can tell you. Since we were the last breed in the ring I was able to talk to the steward and ask if the judge had been the same with the other breeds she had judged or if it was just the curlies she didn’t like. The steward let out a sigh and told me that I should consider myself lucky to get written critics at all as the judge had refused to give such at the show the day before. She had got lots of complaints and the steward had never come across anything like it during her years of stewarding. One dog that became champion had got a two word written critic “bad feet”…that’s it! (unconfirmed source but considering the written critics we got it doesn’t sound impossible)
The critics we got (probably pre-made at her hotel room the night before and handed out randomly):
Boss:
Decent size, decent coat, decent moving
Folke:
Promising puppy, good coat, decent moving
fredag 11 juli 2008
World Dog Show 2008, Stockholm
Väl tillbaka från världsutställningen försöker jag summera mina intryck. Margareta och jag startade bilen okristligt tidigt (kl.4.00) och begav oss norrut. Som vanligt när vi åker ihop på saker så flög tiden iväg och vips var vi vid Älvsjömässan och Världsutställningen. Shapparna var först i ringen så planen var att jag skulle släppa av Margareta och sedan köra till världens ände och parkera bilen eftersom vi hört alla skräckprofetior om trafikkaos, bilköer och totalbrist på parkeringsplatser.
Istället rattade vi 8.45 in på en parkering andra sidan nånting (fasen - vet att vi gick på en gångbro över ngt och rent logiskt måste det ha varit motorvägen men det kan ha varit järnväg…hm…näe definitivt motorväg…tror jag…) och var inne på utställningen 5 över 9…precision!
Kikade på Bouvierer och Shapendoes, hade stora plånboken med mig och långtgående shoppingplaner av diverse praktiska ting (säng till Folke, matbar, fällar, koppel etcetc) bara för att konstatera att utbudet var kopiöst dåligt, om man nu inte var ute efter rutiga arbetarskjortor, flippflopps, chihuahua-bimbomatte-tror-jag-e-för-liten-för-att-gå väskor i allsköns färger och format, förskräckliga smycken i guldimmitation (gick förbi några gånger och hörde bara ryska i kön) - verkar som guldsprayet man använde på allt pyssel i dagis används på annat håll också, eller varför inte motionsband (såna som finns på gym) för din fyrfota vän, så kan vovven ut och springa samtidigt som du glor på film och käkar chips.
Mycket positivt överraskad av väl tilltagna ringar och fiiiina fina mattor som täckte hela löpområdet - ser fram emot att få visa hund på HundXX framöver efter som jag har dragit mig för att anmäla pga hala golv som hundarna halkar på och ibland blir halta. I övrigt var det gott om plats utanför ringarna och riktigt behagligt att strosa omkring.
Kikade på freestyleuppvisningen i stora ringen och vissa ekipage är så imponerande så man blir tårögd, en tjej gjorde ett nummer med en labrador som var klockrent. Helt underbart att se deras samspel och den avancerade nivån, mycket bra koreografi till musiken också, ni som är nyfikna vad jag pratar om hittar hela programmet här:
http://www.youtube.com/watch?v=OSjbZXvQCbw Grymt imponerande!
Finalerna gick i ”presentera svenska nationalraser” och årstidernas tecken, vi var där på fredagen när temat var vinter. Dans kring granen, lucia, lussekatter, pepparkakor, högläsning om traditioner m.m . Både Margareta och jag blev schizade ett tag då vi vanligtvis är där i december vid lucia när HundXX är, kändes inte alls som att det var sommar utan snarare vinter och snöstorm ute, satt där och huttrade.
Vissa bitar var lite väl långdragna och andra direkt pinsamma för den del av publiken som var svensk. Jag är vanligtvis inte så känslig och tycker sällan saker är pinsamma, men voff-jojken var något i hästväg. Började bra och man tänkte att detta är ju verkligen exotiskt för våra långväga gäster, en same som jojkade (om än halvtaskigt), tills hon traskar ner till lapphundarna i finalringen och böjer sig fram över dem och ”aaaeeeaeaa-voffvoff-VAFFVAFF-aeeeajeae-voff-VAFF-aaaeaaa-VOFF…” och hon höll på ett bra tag…jag trodde jag skulle avlida på plats, om inte annat av den tillbakahållna asgarven.
Sedan fanns det andra små detaljer som gjorde det hela så mycket mer underhållande - som när SKK-mannen som skötte snacket i finalerna kallade miniatyrpudeln i finalen för ”dwarf-poodle” (dvs dvärgpudel som är helt ok term på svenska) om och om igen.
Stämningen var på topp i finalerna och allt var väldigt välorganiserat, danskarna har mycket att leva upp till 2010.
På lördagen drog vi ut till Almare/Stäket och circuit-utställningarna. Efter att ha kört fel pga dålig skyltning körde vi tillbaka, såg SKKskylten på fel sida motorvägen, suckade djupt och körde vidare, Margareta läste kartbok, skala ” sverige-finland-norge på samma karta” och konstaterade att det borde finnas en liten väg med bro som borde ta oss över till halvön.
Det var en pytteväg och vi trodde att vi var helt galet ute..men…runt en kurva och upp tornade sig världens bilkö hela vägen ut till motorvägsavfarten...meeen...det bästa ladies and gentlemen...kön var på ANDRA sidan vägen!!!! Vår initiala miss av avfart visade sig vara en genial handling då vi kunde svänga direkt in mot utställningen och undvek den enorma bilkön.
Det var trevligt att träffa, Marika, Folkes uppfödare igen och även ägarna till två av hans bröder. Ca 50 curlisar var anmälda och de höll generellt väldigt hög kvalitetsnivå vilket var mycket roligt att se. Det var avslappnande att för omväxlingsskull inte ha något att visa utan istället få följa hela bedömningen. Få svenska curlies representerade men desto fler från bland annat Finland, Norge och NL.
Inväntar att resultat ska läggas upp för samtliga tre utställningar så att jag inte missuppfattat något och publicerar fel resultat.
Imorgon är det dags för utställning nummer två för Folkes del och Boss står inför utställningschampionat. Återstår att se om Boss matte och husse har gjort sin hemläxa och sprungit och cyklat med honom för att få in honom i trav. Folke har inga som helst krav på sig – det ska vara kul, allt annat är bonus.
Istället rattade vi 8.45 in på en parkering andra sidan nånting (fasen - vet att vi gick på en gångbro över ngt och rent logiskt måste det ha varit motorvägen men det kan ha varit järnväg…hm…näe definitivt motorväg…tror jag…) och var inne på utställningen 5 över 9…precision!
Kikade på Bouvierer och Shapendoes, hade stora plånboken med mig och långtgående shoppingplaner av diverse praktiska ting (säng till Folke, matbar, fällar, koppel etcetc) bara för att konstatera att utbudet var kopiöst dåligt, om man nu inte var ute efter rutiga arbetarskjortor, flippflopps, chihuahua-bimbomatte-tror-jag-e-för-liten-för-att-gå väskor i allsköns färger och format, förskräckliga smycken i guldimmitation (gick förbi några gånger och hörde bara ryska i kön) - verkar som guldsprayet man använde på allt pyssel i dagis används på annat håll också, eller varför inte motionsband (såna som finns på gym) för din fyrfota vän, så kan vovven ut och springa samtidigt som du glor på film och käkar chips.
Mycket positivt överraskad av väl tilltagna ringar och fiiiina fina mattor som täckte hela löpområdet - ser fram emot att få visa hund på HundXX framöver efter som jag har dragit mig för att anmäla pga hala golv som hundarna halkar på och ibland blir halta. I övrigt var det gott om plats utanför ringarna och riktigt behagligt att strosa omkring.
Kikade på freestyleuppvisningen i stora ringen och vissa ekipage är så imponerande så man blir tårögd, en tjej gjorde ett nummer med en labrador som var klockrent. Helt underbart att se deras samspel och den avancerade nivån, mycket bra koreografi till musiken också, ni som är nyfikna vad jag pratar om hittar hela programmet här:
http://www.youtube.com/watch?v=OSjbZXvQCbw Grymt imponerande!
Finalerna gick i ”presentera svenska nationalraser” och årstidernas tecken, vi var där på fredagen när temat var vinter. Dans kring granen, lucia, lussekatter, pepparkakor, högläsning om traditioner m.m . Både Margareta och jag blev schizade ett tag då vi vanligtvis är där i december vid lucia när HundXX är, kändes inte alls som att det var sommar utan snarare vinter och snöstorm ute, satt där och huttrade.
Vissa bitar var lite väl långdragna och andra direkt pinsamma för den del av publiken som var svensk. Jag är vanligtvis inte så känslig och tycker sällan saker är pinsamma, men voff-jojken var något i hästväg. Började bra och man tänkte att detta är ju verkligen exotiskt för våra långväga gäster, en same som jojkade (om än halvtaskigt), tills hon traskar ner till lapphundarna i finalringen och böjer sig fram över dem och ”aaaeeeaeaa-voffvoff-VAFFVAFF-aeeeajeae-voff-VAFF-aaaeaaa-VOFF…” och hon höll på ett bra tag…jag trodde jag skulle avlida på plats, om inte annat av den tillbakahållna asgarven.
Sedan fanns det andra små detaljer som gjorde det hela så mycket mer underhållande - som när SKK-mannen som skötte snacket i finalerna kallade miniatyrpudeln i finalen för ”dwarf-poodle” (dvs dvärgpudel som är helt ok term på svenska) om och om igen.
Stämningen var på topp i finalerna och allt var väldigt välorganiserat, danskarna har mycket att leva upp till 2010.
På lördagen drog vi ut till Almare/Stäket och circuit-utställningarna. Efter att ha kört fel pga dålig skyltning körde vi tillbaka, såg SKKskylten på fel sida motorvägen, suckade djupt och körde vidare, Margareta läste kartbok, skala ” sverige-finland-norge på samma karta” och konstaterade att det borde finnas en liten väg med bro som borde ta oss över till halvön.
Det var en pytteväg och vi trodde att vi var helt galet ute..men…runt en kurva och upp tornade sig världens bilkö hela vägen ut till motorvägsavfarten...meeen...det bästa ladies and gentlemen...kön var på ANDRA sidan vägen!!!! Vår initiala miss av avfart visade sig vara en genial handling då vi kunde svänga direkt in mot utställningen och undvek den enorma bilkön.
Det var trevligt att träffa, Marika, Folkes uppfödare igen och även ägarna till två av hans bröder. Ca 50 curlisar var anmälda och de höll generellt väldigt hög kvalitetsnivå vilket var mycket roligt att se. Det var avslappnande att för omväxlingsskull inte ha något att visa utan istället få följa hela bedömningen. Få svenska curlies representerade men desto fler från bland annat Finland, Norge och NL.
Inväntar att resultat ska läggas upp för samtliga tre utställningar så att jag inte missuppfattat något och publicerar fel resultat.
Imorgon är det dags för utställning nummer två för Folkes del och Boss står inför utställningschampionat. Återstår att se om Boss matte och husse har gjort sin hemläxa och sprungit och cyklat med honom för att få in honom i trav. Folke har inga som helst krav på sig – det ska vara kul, allt annat är bonus.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
