Tillbringat nära en vecka på landet och sedan 3 dagar på Österlen. Har lite bilder och lite jag ska skriva om det men jag kan inte hålla mig till den kronologiska ordningen då jag inte kan hålla mig utan måste berätta om Folkes första parningsförfrågan bums.
I måndags var jag, Margareta, Pär och Folke i Simrishamn, strosade längs gatorna, kikade i affärer och avslutade det hela med en glass i hamnen. När vi var klara gick jag till en soptunna med Folke i ena handen och glasskräpet i den andra, när jag vänder mig om för att gå mot bilen har en fin dam i 50-årsåldern med en collieblandning dykt upp precis bakom och frågar:
”Får de hälsa?”
Jag är inte superförtjust i påflugna människor som prompt tycker att alla hundar bara måste hälsa på varandra för att leva ett rikt och lyckligt liv - men eftersom hon släppt fram sin hund och Folke tyckte det var superkul kom jag mig inte för att säga nej utan sa:
”eeeeh…ja???….han e valp och inte så fin i kanten än men det går väl bra”
”Vad fin han är, vad är det för något?”
”Det är en Curly Coated Retriever”
Överförtjust ”Jaaahaaaaa….så det är inte en nerrakad pudel? Haha”
”Nej…”
Vid det här laget tyckte jag att Folke var lite väl burdus och vad jag tolkade som valpig – helt galen – så jag började dra honom mot mig med en lätt ursäktande min.
”Ja hon höglöper förstår du så jag letar efter en lämplig kavaljer – är det mycket jakt i honom?”
Meeen va faaaaaa….hann jag tänka….Folke valpig – yeah right!….han hade just lärt sig allt om blommor och bin alldeles på egen hand…jag har aldrig hört talas om ngt liknande…lite utav en chock att hon ville att min 8 månaders valp skulle sätta på hennes collieblandning i hamnen enbart med hans utseende som referens (och på samma gång lära en drös med glassätande, semestrande småbarn hur bebisar blir till - på första parkett!) Hon blarrade på några ord till och tittade beundrande på Folke när jag bara snoppade av med:
”Jag sysslar bara med renrasigt” vände på klacken och gick….inte fullt så graciöst och stolt som jag tänkt mig utan snarare med stor möda och väldigt mycket böjd framåt då Folke inte alls var pigg på att lämna sin första förälskelse.
Margareta – som tyckte det var pinsamt och lämnat scenen redan när hon frågade om de fick hälsa - och jag ältade det hela i bilen och skrattade och förundrades och sa ”ja herregud” säkert vartannat ord. Pär tyckte också det hela var rätt roligt …men sög på den bästa karamellen i säkert en kvart innan han sa:
”Ja hon gick förbi och vände sig sedan om och kollade på Folke länge när jag satt utanför den där affären ni var inne i och hon hade en man med sig då”-
”VA??? Vad säger du??? Och den har du suttit och hållit på?!!!!!”
”Ja fast då hade hon ju ingen hund med sig…”
Margareta och jag kreverade av skratt, kärringen (utbyt från dam till kärring då Folke var helt olidlig när han såg andra tikar resten av Österlenvistelsen) hade alltså spanat in Folke, valt ut honom som ”kavaljer” (som hon så fint kallade det), sprungit hem och hämtat sin tik och sedan letat rätt på oss. Sanslöst!!!!!
Så här i efterhand ångrar jag ju lite att jag inte spelade med och frågade mer om tiken "Vad är det hos din tik som gör att du anser att hon ska gå i avel?", "Vad har hon för HD/AD statistik, är hon ögonlyst?" eller ”Javisst, 3000 i språngavgift och sedan 2000kr per valp – fin hund det här vettu - eller så kan vi säga 15.000 här och nu”.
Sedan väntar man sig inte - fördomsfull som man är - att en välklädd överklassdam i medelåldern ska ragga "kavaljerer" till sin tik på det sättet, föda upp blandraser och inte vilja veta något om hanhunden (för valparna blir nog söta ändå eller vad???). Kan ärligt säga att jag har svårt att ens se henne framför mig plockandes upp hundbajs eller städa efter valpar.
I’ve spent almost a week on the countryside and then 3 days in eastern Scania. I have some photos and some stories to tell but I just have to write about a very peculiar incident that took place a couple of days ago.
Margareta, Pär, Folke and I spent the afternoon in Simrishamn, strolling along the streets, having a look in a few shops and then ending the visit with an icecream in the harbour.
As we left I walked up to a bin with Folke in one hand and the trash in the other, after I had thrown away the trash I turned around and this middle aged woman with a collie cross had appeared from nowhere and asked:
“Can they say hallo?”
I’m not overly fond of people who think that dogs always have to sniff eachother to live a good life and stay happy but since she had let her dog up to Folke and he seemed to think it was super I just went along with it and said:
“Eeeeh…..well yes???…he is still a puppy and is not yet all that gentle but sure it’s okay”
“He looks really nice, what kind is it?”
“It’s a Curly Coated Retriever”
Delighted “Ooooohhhh, so it’s not a shaved poodle? Haha!”
”No
At this point Folke had become a little to eager and rough – which I thought was just puppy play gone wild - so I began pulling him away with a slightly forgiving expression in my face.
“Oh yes she is in season ready to be mated and I am looking for a suitable male partner – is there a lot of hunting in him?”
Buuut what the craaaap…..Folke being puppy-playful, yeah right!…he had just learnt all about birds and bees all on his own.
I’ve never heard about anything like this….I was in slight shock realising that she wanted my 8 month old puppy to mate her collie mix right there – no questions asked only his looks as reference (giving a whole bunch of holidaying kids eating icecream a lesson on how babies are made, front row!). She went on blabbering and admiring Folke for half a minute or so before my mind was back in reality and I cut her off with
“I’m only involved with pure breds” turned my back and walked away….not as dignified as I had hoped – rather with a great effort and very much leaning forward as Folke was not at all co-operative when it came to leaving his newly found first love.
Margareta – who thought it was awkward and left the stage when she heard the lady asking if the dogs could say hallo – and I dwelled on the whole thing in the car, laughing and giggeling, and I think every second word was “my gosh!”. Pär also found it amusing and after about 15 minutes or so he added a whole new twist to the story:
“Yes, she went past Folke and I when we sat outside that store you went in to, she turned around and looked at him for a while, she had a man with her then”
“WHAT????? What are you saying?? And you’ve held that information from us for this long?!!!”
“Yes…but she didn’t have her dog with her then…”
Margareta and I killed ourselves laughing, she had got her eyes on Folke, chosen him as a “male partner” (as she so nicely put it), gone home to get her bitch and then gone looking for us. Unbelievable!
Looking back I should have played along for a while asking:
“ What does your bitch have that makes her suitable for breeding”
“What is her HD/AD ratings, what is her eye-status?”
or perhaps:
“Yeah sure – 3000SEK as an initial stud-fee and then 2000SEK for each puppy – this is a nice dog you know – or we can just say 15 000 here and now” Just to see her reaction.
You don’t expect – prejudiced as I am – that a well-dressed middleaged upper-class lady goes around chasing “male partners” to her bitch like that, nor do you expect her to breed crossbreds and not being interested in much more than the looks. Honestly – I cannot even picture her poo-poo scooping or cleaning up after puppies.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar