Oj vad det har hänt mycket den senaste tiden - blev exempelvis precis tagen för att vara mamma åt min 1år äldre arbetskamrat, det jag säger Lena, du ser ut som en fjortis (vilket iofs innebär att jag måste ha fått dig när jag var fjorton och det i sin tur skulle isåfall innebära att jag ser ut lite som WT - gaaah!), Folke låg faktiskt farligt nära Lenas mamma så personen - i 35års åldern (what an old fart!) - som undrade om Lenas mamma var hon med curlyn måste helt enkelt trott att han tillhörde henne...ja...jo...men så måste det vara..så är det!
Iallafall så har vädret varit alldeles för trevligt för att sitta 8h framför skärmen på jobbet och sedan hem och sätta sig framför den igen - så bloggandet har legat nere.
Kellie är nerrakad sedan en vecka tillbaka och ser helläcker ut - jag trodde hon skulle se förskräcklig ut men det är lite GSP meets Chesapeak över det hela. Kort kommer inom kort.
Medicinen hon fått mot våteksemen har gjort susen och hon har badat i sjön ett par gånger. Här kan jag passa på att göra reklam för plutoduken - den är grym!
Hade ett trevligt telefonsamtal med Kellies hunddagis häromdagen, ett utvecklingssamtal de kallat till då regler och tider skulle ändras och dagisplatser ses över- det hela kan bäst summeras med "Tack för visat engagemang för att rädda hunddagiset men nu slänger vi ut din hund". Fick prata med torpets egna lilla solstråle, vi kan kalla henne Ägget, som tyckte att Kellie inte kan vara kvar för hon kräver för mycket och att de har tänjt på reglerna redan. "Va? Hon kräver ju ingenting?" menade jag..nej det var ju det som var problemet...eeh(???)...hon orkar inte gå med på de 2 rundorna, ligger mest och sover och sen var det ju en SÅN kraftansträngning att ta ut och kissa henne, och sen tyckte de att det var obehagligt att ha en gammal hund (??!!) och sen ibland visste de inte om hon levde eller inte för hon rörde sig inte när man gick förbi.
Vad säger man??? På sin plats är att tillägga att dagiset drivs som arbetsrehab och har några anställda där Ägget är anställd till att driva rehabdelen. Jag menade att Kellie kan bidra i rehabiliteringen även om hon inte orkar gå 2 rundor i 30grader och stekande sol - vilket inte har med åldern att göra när det gäller Kellie, hon gjorde inte 2knop som ung om termometern visade över 25grader och vatten och bad inte var med i bilden. Hon är över 12år och visst - hon kanske inte orkar hänga med på promenad varje dag, den köper jag. Det jag ställer mig frågande inför är att promenaden skulle vara det absolut avgörande i rehabiliteringen och hundens vara eller icke vara på torpet och att man därför kan kassera en hund som varit där 2år.
Jag köper inte heller att det är jobbigt att gå ut och kissa henne, det tar ca 10minuter, eller argumentet att hon inte har någon glädje av dagiset för att hon sover hela dagarna. Ja, hon sover hela dagarna om ingen är intresserad av att aktivera henne (vilket Äggets kommentar indikerar - kanon!) - hon är inte typen som konstant pockar på uppmärksamhet - men tar man fram en frolic är hon på med en gång med alla cirkuskonster och tar man fram ett mjukisdjur leker hon mer än gärna, älskar beröring och massage, tycker om att gosa och sova sked, en hejare på kurragömma, tvekar aldrig att simma. Hon är på men i förhållande till sin ålder givetvis.
Hon hör dåligt - vissa ljud uppfattar hon men inte många - men har i gengäld lärt sig teckenspråk väldigt snabbt och läser av mycket bra, så visst det kan säkert vara lätt att tro att hon är död, speciellt som hon aldrig snarkar eller andas högt och har en förmåga att andas så att inte bröstkorgen höjs (not!!!). Det roliga i hela kråksången är att Kellie började äta antiinflammatorisk och smärtlindrande medicin för nån månad sedan och har blivit så mycket bättre av den, hon gör saker hon inte kunnat på ett tag och är överlag mycket piggare.
Men visst, jämför man med Äggets två halvhysteriska, skälliga hundar...ja då ter sig till och med Folke som en hund på ålderns höst.
Det är förresten samma Ägg som undrade, precis när Kellie börjat, om jag kollat hennes höfter och när jag svarade att ja hon friröntgades när hon var ca 2år kommer den hysteriskt roliga och brighta kommentaren som har skänkt mig så mycket skratt sedan dess "ja det var när hon var 2 det ja..." ....kan detta tolkas på mer än ett sätt?? Jag tror jag ger min 10åriga tik lugnande och ber vet. kolla HD-status...I can tell you right now- det är med största sannolikhet minst D med grava pålagringar.
Är jag arg? njae...är jag besviken på dagiset och deras sätt att hantera det? - mycket!
Kontentan får väl ändå bli att världen är full av Ägg och det är lika bra att gilla läget och undvika dem så gott det går.
I helgen är det utställningspremiär för Folke i Gränna så ringträning med Lena och Inez står på schemat. Boss ska visas i öppenklass. 5 curlies är anmälda - spännande (även om mina flattekompisar med 80 anmälda skrattar gott åt min definition av "en hel del anmälda").
Idag var även Folkes första dag med daghusse Timothy, som förhoppningsvis kommer kunna ha Folke några dagar i veckan till hösten. Mysig kille och magkänslan säger mig att det kommer gå fint.
Folke har även avklarat ännu ett steg på hybrisskalan genom att ge sig ut och dyka. Tog honom med på lunchen för ngn vecka sedan och skulle låta honom bada i en å. Det är mycket strömmar i den och vattnet rinner rätt snabbt men folk badar där hela tiden så jag var uppmärksam men inte speciellt orolig. Folke simmar efter pinnarna (ville inte slänga i dummyn första gången vi var där innan jag gjort en bedömning i sannolikheten att få den tillbaka). Några pinnar hann försvinna nedströms innan Folke hunnit ut men de flesta fick han tag på. Kastade pinnen vid ett relativt lugnt ställe en gång och Folke fattade inte att den flöt iväg utan cirkulerade envis som han alltid varit men hittade den inte....vips så försvinner han...jag spanar i vad som känns en evighet men säkert bara rör sig om 10-15 sekunder, börjar ta av mig skorna och räkna ut var i vattnet han kan vara och hur sjutton strömmarna kan vara så starka men att folk ändå låter sina barn bada där...vips e han tillbaka vid ytan simmar ett varv med långsträckt huvud utan att hitta pinnen....borta igen...jag får fatt på en pinne och kastar den mot honom och när han kommer upp till ytan tar han den....numera kastar vi dummies som han ser och dykning är endast tillåtet i Helgasjön tills valp blir lite äldre.
Passivitetsträning
Kellie - still going strong
