SOS Tonåring

På TV just nu går ett program som heter SOS Familj där familjer får hjälp med ungdomar som behandlar sina föräldrar som paria och som har attitydproblem eller bara är allmänt disträ.
OM Folke nu varit min människoson och inte min fyrbenta son hade vi som familj utan tvekan kvalat in till det programmet de senaste dagarna.
Jag tror rätt så bestämt att det var i torsdags han fick en extra hormon i kombination med massiv tillväxt i hjärnan som gjort att nervbanorna inte hunnit med så de enda som fungerar är de till och från nosen och snoppen, och det mina vänner är ingen bra kombination.
Var ute och tränade ett bra tag igår – linjetag över hinder och markeringar.
Folke har varit lätt att träna innan och fattat väldigt snabbt när vi jobbat på eventuella problem ihop…nu var det 300 steg bakåt….
Vi behöver träna avlämningar så därför så körde jag en trippelmarkering där enda fokus var att få in dummiesen och koncentrera träningen på avlämningarna. Detta innebar att jag slängde ut dem på kort avstånd, en klart åt höger vid ett träd, en klart i mitten mot ett träd och en klart åt vänster på mot ett träd….Folke fick själv välja då det problem vi främst haft tidigare är att han gärna väljer turordningen själv…jodå … första gick bra och sedan när jag skickar igen fattar han inte mycket…koncentrationsspann på 1 minut! Since when??? Så det var bara att flytta tillbaka träningsnivån till basic basic, samma med linjetag…där har vi tidigare i veckan tränat långa linjetag och över hinder (mur, staket, dike etc), stött på vissa problem men haft en bra dialog och koncentrationsnivå och det har varit riktigt roligt att lösa dem tillsammans.

Inte alls som det tonåringsdisträ som infunnits sig de senaste dagarna och som kulminerade på jaktträningen idag. Man ska sluta på topp heter det – Folke kör raka motsatsen, man ska sluta på rock bottom så kan det bara bli bättre.

Vilken dag det har varit – för det första vaknade jag kl.7.30 av Kellies ljuvliga andedräkt 1cm från näsan ”jag behöver bajsa jag behöver bajsa jag beh….” … jag mumlar yrvaken att hon kunde väl tänkt på det när jag var ute med henne kl.2. men det var bara att pälsa på sig och gå ut.

På väg till jaktträningen mellanlandade jag hos Margareta för dagens höjdpunkt utan konkurrens – korttagning!
Vi var ute i skog och mark i nästan 1,5h och tog kort på både Kellie och Folke. Jag tränade Folke en hel del på markeringar och det var nästan så gamla goa Folke var tillbaka, passade på att skryta lite och kallade in med visselpipan i skogen för att testa men givetvis för att impa – lika bra att erkänna. Folke är suverän på visselpipeinkallning – han formligen vänder i luften och kommer galopperande och jag spricker av stolthet. Avlämningarna satt med ett par undantag – ja det bådade gott för jaktträningen helt enkelt.

Men nej, säg den lycka som varar – Folke satt iofs när två hundar stack under sitt-kommando i grupp medan vi la ut dummies, jag var riktigt stolt med tanke på att det var två brudar som stuckit, dessutom på varsin sida om honom.
Folke är ju dock inte dum utan såg att jagtittade på honom och väntade därför ut min ryggtavla och brudarna när de blivit platsade igen - då slog han till... smög sig över och vips var det "juck på liten jaktlabbetik" som var sporten för dagen.
När vi gick på linje knallade han ett par gånger – och han var inte intresserad av att gå fot - nej jag håller mig en meter ifrån dig matte och jag tänker inte lyssna på eventuella invändningar…totalt disträ hela träningen och bara fokus på brudarna, förutom när vi gick på linje med apportpistol och han ägde världen och sket i mig.

Just nu känner jag mig som en enda stor pungklåda i Folkes liv och jag kommer i princip helt lägga ner träning i en vecka och sedan testa så smått.
Blir jag arg när han springer ut oh misslyckas – nej, snarare frustrerad men då vet jag vad jag ska träna på och får nyttig feedback från resten av gruppen. Blir jag arg när han smygbryter ett sittkommando för att jucka på en labbetik, knallar och skiter fullkomligt i mig – ja lätt vansinnig, har räknat till 10 många gånger under dagen.

Som tur var så var det fler hundar som var till salu, Folke var därmed inte den enda med ett Blocket-annonshot hängande över sig. Eftersom vi hade en flatte, en curly och en labbe till salu sa vi att vi skulle kunna samköra annonseringen ”3st retrievrar till priset av 1”.

Eftersom Folke i sin ofokuserade passivitetsträning lyckades få i sig en hel del gyttja och koskit avslutade han kvällen med att spy ner sig själv, Kellie och alla filtar bak i bilen.
Vips så skulle kvällen inte avslutas med horisontellt läge framför TVn utan istället bad av två stinkbomber.

Visst är det roligt med hund!