Idag har det hänt alldeles för mycket – kan dela in det i 3 olika händelser och 3 olika typer av känsla: ”Lättnad/Lycka”, ”Panik” och ”Jahapp Folke så går det”.
”Lättnad/Lycka”
Tillbringade hela förmiddagen hos veterinären – hon kikade på honom när jag sprang med honom och såg samma som jag. Folke blev känd och klämd. Knäna kollades för patella och knä, höft och ryggslut röntgades – allt såg och kändes normalt så diagnosen blev trolig växtvärk. Med tanke på att han väger 20,5kg på tom mage så kan man nästan se honom växa. Enorm lättnad att höfter och knän såg normala ut. Min veterinär är underbar – en klippa!
”Panik”
När vi går och handlar korsar vi en väääldigt trafikerad väg – hittills har den största risken med att ta med hundarna att handla varit att de kan bli stulna om vi binder dem utanför – så därför gör vi inte det utan en av oss handlar och den andra väntar utanför med hundarna. Idag fick jag dock göra en kraftig revidering av riskbilden då Folke fick valpfnatt på parkeringen och jag tappade kopplet och han springer i döv galen glädje i en halvcirkel rakt ut mot vägen – kan säga att det är en bra bit mellan parkering och väg, först stor gräsmatta, sen ett dike med en hög vall upp mot vägen. Jag ropar – men han är stendöv som bara valpar med fnatt kan vara och springer ruggigt nära vägen och jag ser hur bilarna swishar förbi alldeles bakom, jag skriker och rusar efter för att stampa på kopplet – han är uppe vid vägkanten och jag har panik – då äntligen kommer förståndet ikapp och jag skriker som en stucken gris och kutar i rakt motsatt riktning och givetvis kommer Folke efter. Slutet gott allting gott. Fy Sjutton! Och alla de stackar människorna runt omkring som rusat upp när de hörde mitt panik ”FOOOLKEEEE!!!!” som säkert trodde det var ett barn som var illa ute… ja fast han e ju min lille grabb så …. det är ju samma sak.
”Jahapp Folke så går det”
Folke sussade som en liten gris på det lugnande han fick hos vet. och har därför varit sjövild ikväll.
Han har spårat vilt i lägenheten – han la sitt eget lilla viltspår efter att envist ha försökt få igång Kellie på bus trots diverse garnityrvarningar.
Det hela slutade med att Kellie och Folke låg på varsin sida om divanen – Folke muckade bus runt hörnet i blindo och Kellie bet i luften a la ”piss off” runt hörnet i blindo, till slut möttes de på mitten och Kellie fastnar nånstans i Folkes nos - skrik följt av blodspår i halva lägenheten. Folke tyckte lite synd om sig själv medan blodet torkades upp…och sen spårade han blod fram och tillbaka några gånger innan han tog ut sin hämnd och skakade all vett och sans ur sin gröna curlygroda.
Förhoppningsvis har han lärt sig ngt av det hela - även om det är tveksamt.
”Lättnad/Lycka”
Tillbringade hela förmiddagen hos veterinären – hon kikade på honom när jag sprang med honom och såg samma som jag. Folke blev känd och klämd. Knäna kollades för patella och knä, höft och ryggslut röntgades – allt såg och kändes normalt så diagnosen blev trolig växtvärk. Med tanke på att han väger 20,5kg på tom mage så kan man nästan se honom växa. Enorm lättnad att höfter och knän såg normala ut. Min veterinär är underbar – en klippa!
”Panik”
När vi går och handlar korsar vi en väääldigt trafikerad väg – hittills har den största risken med att ta med hundarna att handla varit att de kan bli stulna om vi binder dem utanför – så därför gör vi inte det utan en av oss handlar och den andra väntar utanför med hundarna. Idag fick jag dock göra en kraftig revidering av riskbilden då Folke fick valpfnatt på parkeringen och jag tappade kopplet och han springer i döv galen glädje i en halvcirkel rakt ut mot vägen – kan säga att det är en bra bit mellan parkering och väg, först stor gräsmatta, sen ett dike med en hög vall upp mot vägen. Jag ropar – men han är stendöv som bara valpar med fnatt kan vara och springer ruggigt nära vägen och jag ser hur bilarna swishar förbi alldeles bakom, jag skriker och rusar efter för att stampa på kopplet – han är uppe vid vägkanten och jag har panik – då äntligen kommer förståndet ikapp och jag skriker som en stucken gris och kutar i rakt motsatt riktning och givetvis kommer Folke efter. Slutet gott allting gott. Fy Sjutton! Och alla de stackar människorna runt omkring som rusat upp när de hörde mitt panik ”FOOOLKEEEE!!!!” som säkert trodde det var ett barn som var illa ute… ja fast han e ju min lille grabb så …. det är ju samma sak.
”Jahapp Folke så går det”
Folke sussade som en liten gris på det lugnande han fick hos vet. och har därför varit sjövild ikväll.
Han har spårat vilt i lägenheten – han la sitt eget lilla viltspår efter att envist ha försökt få igång Kellie på bus trots diverse garnityrvarningar.
Det hela slutade med att Kellie och Folke låg på varsin sida om divanen – Folke muckade bus runt hörnet i blindo och Kellie bet i luften a la ”piss off” runt hörnet i blindo, till slut möttes de på mitten och Kellie fastnar nånstans i Folkes nos - skrik följt av blodspår i halva lägenheten. Folke tyckte lite synd om sig själv medan blodet torkades upp…och sen spårade han blod fram och tillbaka några gånger innan han tog ut sin hämnd och skakade all vett och sans ur sin gröna curlygroda.
Förhoppningsvis har han lärt sig ngt av det hela - även om det är tveksamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar